Emma

Jag blir så leden av folk som inte kan acceptera en människa så som den är. Jag är ingen Stockholmare med de värsta märkeskläderna och jag är inte smal som en sticka, solbrun och har långt hår. Det är ju inget av det där som stämmer in på mig! Kan ni inte se mig som den jag är ist och försöka ta mig till er som en vän ändå? Vad ska man göra för att få en enda vän i en klass man ska gå i, i 2 år till? Jag hatar det här! Jag ber er vänta när jag ska lämna ifrån mig saker i skåpet och när jag kommer tillbaka så har ni ändå smitit iväg till matsalen.. Ni skyndar er att para ihop er med varandra när vi gör arbeten så att jag får vara själv. Ni planerar saker efter skolan och till helgerna som jag inte får veta något om, men ändå så tycker ni att jag ska vara med i disskusionen dagen efter om vad som hände kvällen innan.. Hur skulle de kunna gå till?!
Jga har aldrig varit den tjejen med många vänner men jag har aldrig varit ensam tidigare så det här är något helt nytt för mig.. Tjejerna i andra klassen är så himla mycket lättare att prata med och alla vänner där hemma!
Planerna för hegen var Mjölkö men jag skiter i det nu för jag orkar inte med att vara med er. Det kanske ändras senare.. men just nu är det just så jag känner!

Efter skolan så åkte jag in i stan för en fika med Cattis och det var riktigt upplyftande! :) Så imorgon så ska jag, Cattis och Lova hem till mig för att äta lite gott, och vart kvällen slutar det vet vi ännu inte. Kanske framför en film eller ute på stan. Who knows:) Men sånt är alltid trevligt! Folk från hemma är underbara hela högen!!

Längtar hem..familjen, vännerna och efter Kristoffer!! <3